Sofie Zelmani och matförgiftning igen igen igen...

Lördag e.m. Jag och maken tar oss till en restaurang för att njuta av en middag innan vi ska lyssna på min bröllopspresent, konsert med Sofie Zelmani.

Middagen är god, inga direkta konstigheter. Kommer till konserthuset, köper oss varsin cola av en mycket trevlig servitör. Sätter oss och tjötar och väntar.

Sista 20 min innan det börjar går vi båda på toaletten. Man vill ju helst störa alla genom att springa och kissa mitt i konserten.. ( som om det skulle vara mitt största problem).

Vi går in i konsertsalen, hittar våra platser. Sätter oss... väntar.. Jag känner att min mage inte är helt hundra men hoppas att det ska gå över.. (precis som om det någonsin gjort det innan). Efter några sekunder känner jag att situationen närmar sig ohållbar. Vi sitter ganska långt ut så vi frågar de som sitter ytterst om de kan byta plats med oss, just i fall vi skulle vara tvungna att gå mitt i alltihopa.

Jag hinner inte sätta mig på de nya platserna förrän jag måste rusa på toa. Kommer dit, 2 i kö före mig, vilket är omöjligt att klara av i detta skede. Jag börjar svettas som en gris och sätter mig på huk och stönar högt. De före mig tittar på mig, tittar på papperskorgen några meter bort och frågar hur jag mår. De säger också att papperskorgen finns tillänglig. När jag berättar att mitt problem troligen kommer both ways så lät de mig gå före. Jag sa åt dem att gå till den andra toan, en trappa ner för detta skulle kunna ta hela kvällen. *lagom pinsamt*

Besöket på toan gick bra trots känslan av att inte överleva. Går tillbaka, sätter mig och håller tummarna att magen är lugn nu. Men icke, hinner lyssna 2 låtar på förbandet, tacke gode gud för förbandet, springer ut igen till toan. Tjingar lite diskret på servitörerna..

Besöket gick bra även denna gång, dock lite lättare att överleva.. Inser när jag tvättar händerna att det nu är paus mellan förbandet och Zelmani och att det troligen är kö utanför. Ohh noooo... Tar mig ut, tittar på tjejen näst i tur med en viss ursäktande blick.

J och jag sätter oss utanför toan just för säkerhets skull. Min plan var att gå på toa vid tredje och sista inringningen. På så sätt kanske jag inte missar så mycket. Sagt och gjort.

Går tillbaka till salen, tittar lite smågenerat på servitörerna och vakterna som vid detta laget vet vem jag är...

Zelmani hade hunnit sjunga en halv låt, jag missade nästa inget. Nu höll sig magen i schack och jag kunde verkligen njuta. Trots Zelmanis pratsjungande, enformiga och nästan genomgående lugna låtar så är det något i mig som blir berörd. Jag blir harmonisk och kreativ. Underbart! Jag hade nog kunnat lyssna minst en timme till utöver den 1,5 timmen hon körde.

Det var en bra bröllopspresent, synd med matförgiftningen, igen, igen, igen....

Nu närmar sig måndag med stormsteg... *OH DEAR*

Puss och kram