En liten beklagan

Jag har alltid gillat tanken av att vara gravid. Att få gå omkring med en stor mage och mysa! I filmer glorifieras graviditeten och jag har gått på det stenhårt. Det man inte ser i filmer är saker som man faktiskt kan uppleva när man är gravid som inte räknas in till de positiva delarna.

Nu ska jag rada upp några delar som jag varit med om:
- ett fruktansvärt illamående med en massa spyor. Spyr fortfarande på morgonen trots att jag är i v. 17.
- huvudvärk vid överansträngning. Jag har sällan huvudvärk annars.
- oro för missfall och att man reagerar över allt som händer i kroppen.
- trög mage och oro att bli förstoppad.
- andnöd när man gått upp för en trappa, andningsstopp efter 2 trappor.
- finnig och fet hy. Det har nu försvunnit men de första veckorna var huden och håret fruktansvärt.
- att man känner sig lönnfet fram tills det blir en ordentlig kula. Alltså tror folk att man gått upp en massa vikt.. som t.ex. under julen. Är fortfarande lönnfet, längtar efter min kula.
- Sura uppstötningar och halsbränna. Ät sent på kvällen så kan du inte sova. Efter 2 godisbitar måste jag dricka samarin. Bra för vikten men inte skönt det minsta.
- skarpa smärtor när man nyser eller reser sig snabbt, för då dras ligamentet i livmodern ut. Då viker man sig dubbel men det går snabbt över, som tur är.
- skarpa brännande smärtor i livmodern när den växer. Det gör så pass ont att jag ringde barnmorskan för det kändes inte normalt. Det var det så klart, sååå normalt.
- Man sover dåligt och det är tydligen också vanligt. Det har ingen sagt till mig. Vaknar flera ggr på natten och får ingen hel sömn. Inte konstigt att man är trött på dagen.
- man är trött på dagarna och har tur om man klarar att vara vaken längre än till kl. 20:00 på kvällen.
- att man går upp i vikt för att man äter hela tiden för att hålla illamåendet i schack.
- att man är besatt av sin mage och vill att den ska växa.
- nästäppa på morgonen. Dock har jag det bra för vissa har det dygnet runt.

Det ovan är några av sakerna som drabbat mig under de första 17 veckorna. Snart ska jag börja oroa mig över:
- åderbråck, både på benen, ljumskarna och underlivet. Det ska bli kul att se hur det blir.
- fula stretch marks på magen som inte går bort ordentligt ens efter man fått ut ungen. Smörjer, smörjer smörjer med lotion, hoppas det hjälper.
- Förstoppning och hemorojder.
- foglossning
- att illamåendet aldrig går över.
- mer sura uppstötningar och halsbränna. Ungen har ju knappt börjat trycka på ännu.
- svullna fötter som gör att jag inte kan få på mig vanliga skor.
- att jag inte kommer klara av att arbeta så länge som jag vill.
- att det ska hända nåt med barnet
- förlossningen
- att klara av att vara förälder.

De saker ovan visas aldrig på film, där är allt så underbart och jag tror min man kan skriva under att ha en gravid kvinna som mår dåligt runt sig är inte särskilt kul.

Men så samtidigt i detta "miserabla" så finns det ljuspunkter för man längtar tills barnet ska komma ut och nu längtar vi väldigt till ultraljudet. Det kommer ju bli något bra av detta även om filmer kan vara duktiga på att glorifiera föräldraskapet eller göra det till något som verkar vara det värsta som finns. Dock har jag inte gått på det iaf utan tror mig ha en ganska realistisk syn på det hela. Det märker vi när lilla Dodo kommer ut.

Det som är spännande med människan är att vi är så olika. För i förhållande till det jag skrivit ovan finns det kvinnor som aldrig mått så bra som när de var gravida. De som aldrig mådde dåligt och bara kunde njuta av vad som skulle komma. Många av dessa kvinnor har istället en oro över om allt är som det ska och om de verkligen är gravida så visst finns det alltid en oro oavsett hur man mår..=)

De vänner som fortfarande inte varit gravida, jag önskar er en riktigt fin graviditet och många fina ögonblick.

Kram