Det känns lite tomt, man blir väldigt ointressant och man känner sig inte som en god medmänniska. JAg känner lite att innan jag skaffar hus och barn och ett svenssonliv, som man kommer leva i tillräckligt länge ändå, borde jag göra något mer för mänskligheten. För när man väl satt sig där så sitter man fast i hus- och bilskulder och i barnpassning och man kan inte bara dra. ( Ett liv som jag ser framemot men som jag inte har bråttom till.) Man har ett ansvar för sina barns och barnbarns skull, de ska ju växa upp i den bästa värld och i det bästa livet som finns men det skulle kännas bra att ha gjort något större för de barnen som inte har samma förutsättningar och för att kunna vara en bra förebild för ens barn. För hur kul är jag just nu? När man träffar nya människor och de frågar vad man gör.. -Jag pluggar.. Ohh vad spännande. Vad ger jag omvärlden egentligen? Att vara sos-barnbyfadder och ge pengar till cancerfonden känns numera lite futtigt. Jag är frisk, jag är smart, jag har förutsättningar att ge mer av mig själv, varför inte göra det? Jag kommer få min tid av att beklaga mig över att jobbet är tråkigt, att vädret är kasst eller att barnen inte lyssnar på mig. ( Det vill jag helst inte göra när jag är 27 år, vill inte vara en gnällig tant redan nu)
Det är dags att växa som människa och sluta hänga upp mig på materiella ting. Sådant här går verkligen i vågor och ofta känns den svenska strävan efter materiella ting, som alla hänger med på, helt ok. Både jag och min man vill ha allt det där, hus, bil, resor, fina saker, kläder, goda middagar med vänner m.m. Ja allt det som man vill ha efter att ha slitit på jobbet.
Detta känns så tomt ibland.. Jag känner ganska ofta att detta känns lite som en meningslös strävan samtidigt som den känns viktigt eftersom alla andra gör det. ( Vem säger att det inte finns grupptryck på vuxna dar? Tror grupptrycket är ännu större och värre nu när man är vuxen för idag handlar det om avundsjuka istället för att vara den tuffe i gänget.) Alla andra i ens vänskapskrets och i ens familj strävar efter ett rikare i liv på flera olika plan. Jag känner nog att jag behöver göra mer än att jobba och gå hem efter jobbet och träffa vänner för att känna mig som en hel människa. Men det e ju så jag känner nu. Jag vet att det kommer ändra sig, man har ju som människa i ett utvecklatland så många valmöjligheter, vilket gör att man också kan ändra sig 100 ggr innan man är nöjd. ( Blir man någonsin nöjd är frågan?) Det är ju dock något som människorna i utvecklingsländerna inte har och jag är väl en bättre människa än att jag bara vill sträva efter att bry mig om mig själv? ( eller?)
Massa blaj, bara får ut lite tankar i skrift... Jag vet inte ens som det finns någon röd tråd i det jag skrivit men jag behövde få ner lite tankar och kanske är det någon som blir berörd och känner att ibland behöver man se runt sina egna behov för att bli en bättre människa.
Kommentera gärna och skriv vad ni känner. KRAM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar