De flesta luncher åt vi på hotellet då vi pluggade en hel del och var på hotellet stor del av tiden.
Hotellets restaurang hade 2 st som turades om att serva oss. En kvinna och en man, båda väldigt trevliga MEN dåligt minne.
Jag är sådan att jag vill ta seden dit den kommer och är man i Gambia ska man så klart äta gambiansk mat. Restaurangen erbjöd varje dag en Gambian Special och den var man tvungen att fråga om.
Vi: -Vilken är dagens gambianska?
Servitris/servitör: Vänta, jag ska kolla.
Efter en stund får vi reda på vad det är och väljer den gambianska specialen 90% av fallen.
Nästa dag:
Vi: -Vilken är dagens gambianska?
Servitris/servitör: Vänta, jag ska kolla.
Dagen därpå:
Vi: -Vilken är dagens gambianska?
Servitris/servitör: Vänta, jag ska kolla.
Fjärde dagen:
Vi: -Vilken är dagens gambianska?
Servitris/servitör: Vänta, jag ska kolla.
Vid detta laget ( som enda gäster vid lunchen) tyckte vi att de borde lära sig att svenskorna kommer hit vid samma tid varje dag och frågar samma fråga varje dag, så då kollar man upp vad dagens special är så slipper man springa en extra gång till köket MEN ICKE. Detta upprepade sig varje dag i 4 veckor förutom näst sista dagen då det blev en liten ändring. Jag frågade servitören om dagens special... Vet ni vad som hände då, han blev sur... Han hade tröttnat på att vi frågade varje dag..
ähh va?
Så jag beställde in Tonfiskmackor istället den dagen och han fick ingen dricks. Hårt men rättvist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar